Här följer en rapport om resan. En hel del detaljer om planeringen och händelser under själva flygningen finns med, utförligt beskrivet i förhoppningen om att inspirera andra till liknande utflykter. Läs på lite om procedurer och fråga någon av de mera erfarna piloterna i klubben så kan du enkelt göra om den här resan!
Alltså, ni som redan kan sådant här får ha överseende med utläggningarna, detta är en kombinerad reseberättelse och "How To-
beskrivning", sedd genom vardagspilotens ögon...
Proffsflygare, nöj er med att titta på bilderna...
Under en liten träff några kvällar innan avfärd kollationerades färdplaner m.m. Den som ville kunde få assistans med planeringen. Besättningarna hade blivit indelade; Dit skulle det bli Johan i KSF med Micke Jeppsson till höger och Lena Sjöberg som tredjepilot (Lena är Håkans fru, om någon undrar...). I VPL flög Bertil Assarsson med Håkan Sjöberg bredvid sig och i VIR var det undertecknad som spakade och Lennart Gustafson i högersits. På hemvägen några rockader men alla slulle få var sin resa att flyga.
Ansvaret för färdplanerna låg på respektive befälhavare. Kartan du behöver för denna resan heter ED-1, är i skala 1:500 000, och kan köpas på t.ex KSAB eller Pilot Shop Hangar 11-29 som finns på Sturup.
Det krävs tillstånd i förväg för UL-maskinerna för tillträde till det danska luftrummet och sådant har vi inte. Ett av blindskären i detta regelverk gör, att ett beviljat tillstånd är tidsbegränsat. Förlängning kan inte ske under innevarande år så därför ville vi helst inte slösa bort tiden redan nu i maj. Det var alltså nödvändigt att undvika danskt luftrum med VPL och VIR.
Lösningen är tämligen självklar, man siktar lite väster om Rügen och följer sedan den tyska kusten bort till målet. Tiden över öppet vatten minimeras och man har Möns klint därute till höger om sig som tröst.
Min lösning till driftfärdplan blev såhär, säkerligen snarlik de andras. Jag har skrivit koordinaterna på samma form som FPC vill ha. Vindens styrka och riktning höftades på kvällen innan till 200/15 på 2000ft. Ett lågtryck över Jylland såg till att gissningen blev en lågoddsare. Definitivt mer rätt än 0-vind. För att ha alternativ vid väldigt klart väder gjordes även
beräkningar för FL75/65, men de kom som väntat inte till användning. MH fanns med om styrautomaten skulle strejka, på CH har jag istället skrivit ner de olika frekvenserna.
Du kan ju använda dig av Aro, webtjänsten för inlämnande av ATS-färdplan. Själv ringer jag gärna, det är en bra tjänst där man faktiskt kan slänga fram lite frågor om man är osäker på något. Erkänn att du är nybörjare så hjälper de dig på bästa sätt! Du måste lämna ATS-färdplan om nationsgräns korsas, men själva säkerheten i att det finns uppföljning på din resa är ju också viktig. Som du kanske kommer ihåg från teorilektionerna innebär den däremot inte klarering in i t.ex R-områden, men då du pratar med tjänstemannen kan du fråga om huruvida sådana kommer att vara aktiva eller ej under din resa.
Vad är det då som efterfrågas? Jo, det är planets beteckning, start- och slutpunkter för resan, beräknad starttid, beräknad totaltid till målet, brytpunkterna i någon godkänd form (själv väljer jag koordinater), hur länge soppan räcker, vilken utrustning (radio, transponder, räddning) som finns ombord, hur planet ser ut, hur många ombord, vem som är befälhavare och telefonnummer till denne. Samt, i detta fall, "Time to FIR" dvs när du kommer att passera nationsgränsen. Om jag glömt något här så var inte orolig, FPC glömmer inte. Deras telefonnummer? +46-8-7976340, lägg in det på den formen i din mobil, så har du det tillhands!
Inritat på kartan ser resan ut såhär. Kursen har markerats extra med en överstrykningspenna, ett bra tips som jag fått av Bo Palm. Att hitta ett tunt streck i eventuellt turbulent luft kan annars vara en utmaning! Brytpunkterna är såklart valda för att vara lätt igenkännbara och förhoppningsvis lätta att navigera "fram" till.
Kvällen innan tog jag mig en tur med VIR för att bekanta mig med styrautomaten. Handhavandet tycktes föredömligt enkelt och hon flög ju faktiskt precis som jag bad om. Med tillkämpat lugn lät jag henne styra själv genom lite kyttig luft. En första förvåning och förskräckelse uppstod därför jag tyckte att hon "gjorde fel". "Så där hade jag inte styrt..."; "Jag kan svära på att vi ligger i en grävande vänstersväng", tänkte jag. Efter att ha tittat på kurs och höjdmätare kom jag dock så småningom fram till en lite smärtsam insikt; Hon verkade flyga förbaskat mycket bättre än jag själv någonsin skulle kunna göra...! Ännu hade jag inte kapitulerat helt, men det skulle komma...
På morgonen samlades flygargänget i klubbstugan. Det låg förväntan i luften och alla deltagarna hade ett brett leende på läpparna. Nu gällde det bara att prognoserna höll ända in i det sista! Lübecks METAR angav mycket dålig sikt pga dimma. Vi ringde helt enkelt ner och frågade. Det visade sig att dimman just höll på att lätta, vilket också strax därpå ändrades i METAR'n på nätet. Nu var det bara färdvägens väder som höll oss tillbaka. Sikten var OK, det tycktes ligga molntäcke på runt 3500-4000. Att fritt välja flyghöjd stod alltså tyvärr inte på dagens meny men det var tveklöst flygbart vid ESTT. Vi fick helt enkelt ge oss iväg och se då vi kom upp hur det verkade.
SE-VIR startade först eftersom vi var det långsammaste ekipaget. Med påtagna flytvästar, kartan vikt på bästa vis och driftsfärdplanen framme lyfte Lennart och jag från bana 21 kl 08.30. Vi tog kurs på första brytpunkten och började stiga under TMA.
Sweden Control anropades för aktivering av färdplanen. Om du inte är yrkesflygare eller väldigt van: PRAAATA LÅÅNGSAAAMT, om du vill slippa ett uppskruvat tempo. Det vill du, tro mig! Nu var det bara att flyga på ett tag, vilket vi också gjorde. Det fick bli en höjd på ca 2500ft, högre upp började både sikten neråt och horisonten att bli för svag. Möns klint syntes svagt därborta i väster.
Första brytpunkten var "masten mitt i havet", en utmärkt punkt att styra mot. Den syns vida omkring. Luften var lugn, det blev en jämn flygning och masten dök upp båda vid rätt tidpunkt och vid den plats vi förväntat oss. Styrautomaten i VIR började få två nya beundrare...
Liten justering på TT, sedan närmade vi oss FIR. Nu var det dags att säga hejdå till SC:"-Sweden, SIR SALLO (som är närmaste rapportpunkt på FIR, det räcker) 3000ft" och du får till svar:
"-SIR, klart lämna frekvensen, kontakta Bremen på 132,65, hejdå" och du bekräftar "-Kontaktar Bremen på 132,65, hejdå".
Ett djup andetag, och så fortsätter du på den nya frekvensen:
"-Bremen, Sierra Echo Victor India Romeo, goodmorning" och får till svar: "-SEVIR, goodmorning". Du svarar "-SEVIR SALLO 3000ft, on flightplan to EDHL" och får kanske, som vi, till svar ett surmulet "-SIR, I don't have your flightplan here! " Jag tjafsade gnälligt tillbaka "-SIR, I doooo have an activated flightplan".
Den blippade förmodligen upp just då på hans skärm, vi hörde inte mer om den saken i varje fall. Sådant är tydligen en ganska vanlig ritual, har jag hört. Därefter gick resan lugnt vidare in i tyskt luftrum i klass E. Innebar detta rent praktiskt något för oss? Nej, konstaterade vi före resan, det skulle inte märkas någon skillnad, men det är alltid bra att läsa på först...
Några skepnader började dyka upp vid horisonten, över vänster vinge låg snart norra delen av Rügen och rakt fram hade vi Hiddensee. Nu tog vi till ett litet trick, vi lät helt enkelt GPS-en visa koordinater. Lite fusk kanske, men utgångspunkten för nya headingen blev den allra bästa.
Nu flög vi mot märkbart bättre väder och brytpunkterna kunde hittas på enklaste vis. Visserligen regnade det lätt ibland men sikten stördes inte. Rostock och Wismar passerade bortom vänster vinge. Vi började närma oss gränsen för nästa frekvensändring, syns nog dåligt på kartan men det är alldeles öster om sista utbuktningen före Lubeck. Här borde jag ha anmält att jag lämnade frekvensen men det gjorde jag inte. Jag glömde...
Håkan sa att Bremen hade ropat efter oss men då hade vi redan växlat till Lubeck Tower. Det kom som tur var inga Messerschmitts efter oss! "-Lübeck Tower, SEVIR, goodmorning" gav svaret "-SEVIR, goodmorning, go ahead!". "-SEVIR at Boltenhagen 1000ft, heading November, for landing" ger svaret "-SIR, OK, report at November, QNH 1009 (t.ex.)".
November (som ju står för "norr") är en lättfunnen punkt där motorvägen korsar (korsade, det är nog en tunnel nu) floden Trave. Det hade börjat bli rejält skakigt men nu tog stoltheten överhand och jag kopplade bort autopiloten. Här skulle det i varje fall styras för hand den sista biten!
"-Lübeck Tower, SIR at November, 800ft" gav svar "-SIR, clear to approach RWY 25, right hand circuit." som jag kvitterade. Vi passerade Hansastaden Lübeck med alla de kända kyrkorna. Thomas Manns stad, i varje fall Buddenbrooks. Marsipanens hemstad (påstår de). Mycket godkänt! Då vi hunnit till höger bas: "-SIR, wind 230/15, clear to land RWY 25, QNH 1009" som ju kvitteras med "-Clear to land RWY 25, QNH 1009, SIR".
En 60 x 2000 meter asfaltbana bredde nu ut sig under oss och jag fick dra på ett tag för att nå fram till ungefär mittpunkten. Man vill inte gärna ha småkärror landande vid tröskeln och sedan taxande en och en halv kilometer... "-SIR, Herzlich willkommen in Lübeck! Taxi to GA-parking south of apron via taxiway B" som kvitteras. Normalt så avslutar tornet på större flygplatser din färdplan, men det skadar inte att fråga.
På gräsplanen som är GA-parkeringen hade KSF med Johan, Micke och Lena redan anlänt. Då vi klättrade ut kom Bo Palm och planets andre delägare Robert intaxande. De hade flugit från Sturup.
Strax därpå landade VPL med Bertil och Håkan, så nu var gänget fulltaligt igen.
Flightline.
Glöm inte att ta med dig certifikatet, låt det inte ligga i planet. Du behöver det plus legitimation/pass vid inpasseringen, annars får du, om du har otur, vänta på att någon vakt får tid att ledsaga dig till planet för att kolla att papperna är i ordning! Man tar sig ut via en snurrgrind mellan hangarerna, går vänster och passerar ytterligare en grind, varpå man är framme vid den allmänna terminalens framsida. Längst bort, in och till vänster finns kontoret där landningsavgiften ska betalas. Jag tror den var ca 15 Euro, min förträfflige copilot skötte om detta.
Per taxi tog vi oss till Holstentor, den berömda gamla stadsporten. Taxichaffören berömde storligen "Jensen-någonting" såsom varande ett utmärkt matställe. Några i sällskapet instämde, de hade varit där förr, och jag började befara att vi fluget till Lübeck för att äta på Jensens Böfhus...
Farhågorna kom dock på skam, det var en alldeles utmärkt restaurang som ligger till höger då man travat över Trave och som tillfälligtvis råkar heta Jensen. Jag hade inte behövt betvivla mina medresenärers omdömen... 
Här sitter hela gänget och skålar. Hemresepiloterna fick nöja sig med Claustaler, nollprocentig öl. "-Claustaler, alles was ein Bier braucht!" heter det i reklamen. Nja, det höll de inte riktigt med om!
Maten kom in, det var med ett enda undantag varianter på sparris som hade beställts. Själv föredrog jag Sauerfleisch mit Bratkartoffeln, vilket gav upphov till misstänksamma blickar. Jag framhärdade att "-Det är gott!", men såg tvekan i grannarnas blickar. Köttet ligger i gelé, bara det skulle få t.ex. min dotter att lämna bordet. Jag tror inte det kan köpas någonstans i Sverige!
Mätta och förnöjda gick vi på driftplanlös rundtur upp till Rathausmarkt. Här har väl de flesta av oss någon gång ätit bratwurst och druckit öl under julmarknaden.
Vi hamnade i Marienkirche som faktiskt har en viss koppling till Skåne. I Helsingborg (tror man) föddes 1637 Dietrich Buxtehude som skulle bli en av de mest berömda barockkompositörerna. Han var organist i St Maria i Helsingborg men det var ju oroliga tider i de trakterna vid den tiden och han hamnade så småningom i Helsingör istället. Ryktet om hans duglighet spred sig ända till Lübeck och han erbjöds tjänsten i Marienkirche. Därifrån kom han starkt att påverka den nordtyska musiken. En viss ung Johann Sebastian Bach var fascinerad av hans musik, bad om långledighet från sin tjänst långt borta i Thüringen och vandrade till Lübeck för att studera för sin idol. De bägge hade sådant stort utbyte av varandra att Bach på eget bevåg helt enkelt stannade i staden ett bra tag till. En inskription i kyrkan beskriver den för musikhistorien viktiga händelsen.
Den 28/29 mars 1942, natten till palmsöndag, angrep brittiska RAF Lübeck. Bombmattorna förstörde det mesta av den gamla staden, flera hundra människor dog och ännu fler skadades. Marienkirche blev träffad och den berömda "Totentanzorgeln" som hade spelats av Buxtehude och Bach gick upp i rök. De nerfallna klockorna ligger som en påminnelse om den osaliga tidseran. Det är märkligt att dessa händelser fortfarande ligger så pass nära i tid och rum!
Jakobikirche var den enda kyrkan i centrum som klarade sig från krigets härjningar. Dess gamla orglar finns kvar, men det är en klen tröst för musikhistorikerna. Det var Marienkirche som "räknades".
Ute på stadens gator utkämpade några veganflickor en tapper men ojämn kamp. Deras propagerande mot köttätning påverkade inte köerna till "Schlemmermeyer" strax bredvid, där kunderna hämtade ut helgens köttstek. 1-0 till köttätarna!
På Rathausmarkt satte vi oss till bords igen. Nu var det dags för kaffe och kaka, som blev tårta för en del. Bo och Robert stack i förväg ut till EDHL och vi började också så smått röra oss ner mot Holstentor igen.
Ute på flygplatsen passerade vi säkerhetskontrollen med en ovanligt glad, kvinnlig säkerhetsvakt. Ingen behövde kroppsvisiteras!
Så småningom stack vi iväg och nu var rollerna ombytta. Jag tog högersits bredvid Micke i SE-VIR. Håkan flög KSF med Bertil och Lena genom Danmark, och Lennart blev befälhavare i VPL med Johan som copilot. Vi lämnade via "Whisky", som ju är den västra passeringspunkten. Micke hade ungefär samma brytpunkter som jag och även han blev förtjust i styrautomaten.
Här passerar vi väster om staden. Vi konstaterade att det vore möjligt att ställa en lämplig kurs mot FIR, sätta mobilerna på väckning och ta en tupplur! Eller så kunde vi spelat kort! Nejdå, det gjorde vi naturligtvis inte, men vårt förtroende för denna manick bara växte.
Här blev resebeskrivningen kortfattad, nu vet du ju hur det går till.
Vädret hade börjat bli klart, Micke avslutade färdplanen per radio då vi kommit in över kusten, och vi landade på ESTT i betydligt klarare väder än vad vi flög iväg i.
Om du vid landningen ännu inte avslutat färdplanen så måste du ringa och då är det 040-501605 som gäller. Varför inte spara det numret också...?
En trevlig flygdag närmade nu sig sitt slut och maskinerna tackades för att de spunnit så fint under flygningen. Tack också till mina medresenärer för trevligt sällskap och ett extra stort tack till Johan som initierade denna resa! Själv har jag fått massor av nya uppslag till flygresor. Det är mycket inspirerande!
Ge dig iväg ut på en sådan resa, du också!