Nedanstående är helt och hållet min egen "historiebeskrivning".
Flyget har alltid "jagat" vikt. Alla flygplan är en kompromiss mellan grundtomvikt, bränsle dvs räckvidd och payload. Under 60-talet jagade man gram i rymdverksamheten. Kommer inte ihåg nu vad som krävdes i vikt för att skicka en gubbe till månen men saturnusraketerna var över 100 med höga, så payloaden var inte så stor. Utav detta så kom det fram mycket material som var extremt lätt och hållbart, ja även datateknologin fick en uppsving.
Vi fick en del roliga innovationer, Lasair, tvåmotorig med omvänd V-stjärt och omvänd spakkontroll. Denna hängde uppifrån. Vi hade en sådan på Trelleborgs flygfält. Ägare och rn flygare av denna var Rolf RA Andersson, sen flögs den även av Anders Paulsson som sedan blev pilot kommersiellt på Malmö Aviation. Han flyger numera Super Cub och har ett eget litet stråk - Fridhem.
Andra tidiga "Ultralätta" eller ska vi benämna dem microlights? Var Quicksilver, Zenair m fl, MFI tog fram BA 14 tror jag den hette. Kurt Bengtsson flög utprovningen med många utelandningar.
Lite udda maskiner kom fram t ex Cri-Cri och BD4 (var med i en James Bond film och fanns med jetmotor).
Skärmflyget och UL klass A dvs Trikar kom med många innovationer. Det lämnar vi därhän tillsvidare.
Detta "lätta" flyget levde i ett vakuum utan egentliga regelverk, olika regler i olika länder. Det sas på sina håll (må vara en skröna) att: bara ni håller er under 1000 fot så får ni flyga hur ni vill.
Någonstans här kom regelverket för det som vi har idag med max 450 (472,5) kg.
Det pratades mycket, mycket om att få ett "lättare" och enklare flygplan för alla. Vi fick en ny klass men regelverket blev snarlikt för normalklassat och inte så stor skillnad att det blev ett "allmänflyg".
Nu (90-talet) började det komma fram lätta enklare flygplan som påminde om normalklassat med rimlig payload och räckvidd. Ikarus C22, liknande och senare Ikarus C42 blev stora. Ikarus C42 sålde enormt i framförallt i Tyskland.
Jabirun lovade och lovade och lovade och efter många om och men så kom den ut på marknaden. det kom även en fyrsitsig men det var en trång, trång flygmaskin och egentligen en större tvåsitsig med möjligen barnsäte bak.
På 90-talet fick vi så ett större antal tillverkare, bidragande var säkert att Sovjetstaten kollapsade och många östländer med Tjeckien i täten började tillverka ultralätta flygplan.
I USA pågick en diskussion om lättare flyg. Initialt var MTOW (som jag minns) 540 kg. Detta blev när regelverket kom 600 kg (tror att dom är tyngre där på andra sidan Atlanten).
Med förhoppning om att komma in på USA marknaden så var detta kriteriet för att tillverka ett lätt två-sitsigt flygplan.
Evektor tog fram ett flygplan Harmony, detta baserades sig på franska Pottier ??? (glömt beteckningen). Men eftersom jänkarna segade med att få fram regler för sitt "lätta" flyg så bantade man konstruktionen och fick fram Eurostaren.
https://en.wikipedia.org/wiki/Pottier_P.220S_Koala
PS Zephyr och andra UL lågvingade är ganska snarlika. Även om dom är olika i sig. Eurostaren är ingen "lågt luftmotstånd" men dom har liknande egenskaper. Får utveckla det vid ett att tillfälle.