"-Hur vore det att genomföra en SverigeRunt-resa i en ULB-maskin, i stil med den som Nils Holgersson gjorde?" löd frågan. "-
Synnerligen intressant!" löd svaret.
Vi insåg snabbt att detta är ett äventyr som kräver stora förberedelser. Om allt går väl så tänker vi se till att sätta en fot i varje landskap. "Nils Holgerssons underbara resa" kunde då tjäna som förlaga till färdplanen. Att Selma glömde Halland ser vi som ett problem som kan rättas till...
Resan har gjorts åtminstone en gång tidigare i form av projektet AKKA-ONE. Det var Ted Hagelborg med sin hustru Christina som gjorde flygningen i sin blå Eurocub och på vägen avlade besök i skolor m.m. Man engagerade skolklasser i resan och anordnade frågetävlingar m.m. För detta fick de faktiskt medalj!
Vårt projekt (som ännu inte fått sitt slutliga namn) kommer att inskränka sig till enbart resande, det blir nog tillräckligt mycket för oss att göra ändå. Vi tänker emellertid att försöka berätta om våra strapatser på ett osminkat sätt, våra mindre lyckade val ska också redovisas så att läsaren kan göra sig en bild av vad man kan hamna i. Vi är för gamla för att ha behov av att verka ofelbara...
Sedan ett år har denna plan alltså stötts och blötts i två hjärnor med den sammanlagda åldern av snart 112 år! Själv gav jag mig på "Nils H..." i originallängd på tyska och tröttnade naturligtvis halvvägs. Håkan däremot fick klokt nog en förkortad version av familjen i julklapp.
Nu kunde grunddragen i färdplanen skissas upp. Sagt och gjort, en dag i början på mars träffades vi hemma hos Håkan och IngBritt.

Undertecknad hade inskaffat 7 ICAO-kartor som vi, med viss möda, tejpade ihop. Utrullade på det långa matsalsbordet utgjorde de en mäktig syn! Ca 3 meter långt, tja, med skala 1:500000 så blir det storleksordning 1500000 meter (=150 mil) så det stämmer ju.
Första problemet var att bestämma var landskapsgränserna ligger. Här fick vi ta alternativ kartlitteratur till hjälp. Genom att använda oss av små klisterremsor började vi sedan att prova oss fram. Gässen flög ett vänstervarv runt Sverige och det tänkte vi också göra. Deras returresa skedde högt upp bland fjällen, vi tvingas välja ett säkrare alternativ.
Att ESTT fick representera Skåne är ju självklart, Ronneby i Blekinge var självskriven. Gässen flög till Långe Jan på Ölands södra udde och kom så småningom till Gotland. I somras kunde vi konstatera att Gotland vid vackert väder syns från Byxelkrok, alltså fick det bli den rutten som ska gälla. Att åka till Bunge är mycket frestande, men Visby är ett bättre val ur tidsperspektivet sett. Tillbaka till fastlandet vill vi så snabbt som möjligt så här blev Västervik ett självskrivet val.
Sedan blev det svårare. Vi lade pannorna i djupa veck och provade oss fram med olika zickzack-alternativ för att klara av Närke, Västmanland m.m.

Håkans hustru IngBritt märkte av våra vedermödor och blandade ihop ett par Mojitos åt oss! Med dessa inombords började kreativiteten flöda och vi kunde så småningom få ihop en grov färdplan som förutsatte 5 flygdagar, tid i luften runt 25 timmar.

Här har vi upptäckt den "snitslade vägen" norrifrån mot Östersund. Det verkar bara finnas ett enda vettigt alternativ.

Kamrer Svensson summerar delsträckorna.
Nu fick det hela vila några veckor medan vi inhämtade experthjälp från Håkan Sjöberg, Per Norén och Ted Hagelborg. De var alla lite tveksamma till våra långa dagsetapper så vi beslutade oss för att förlänga resan med en dag. Vi hade, till deras förvåning, hoppat över hufvudstaden Stockholm. Denna "lilla detalj" behövde rättas till, insåg vi och bestämde oss för att på dag 2:s morgon flyga längst med Mälaren in mot Frölunda där UltraFlyers håller till.
Per föreslog en intressant utflykt upp mot fjällen från Östersund. Vi blev sålda på detta. "Se till att tanka ofta! Ni kommer att känna er ganska små däruppe!" Det tog vi åt oss... "Folk kommer att vilja snacka ett par ord med er, glöm inte bort det i er tidsberäkning!" Ja, det är nog en variabel som kan bli betydelsefull!
Det blev på skärtorsdagskvällen ett nytt planeringsmöte. Klisterlappar bytte plats, nya avstånd mättes och mer information inhämtades om tankningsmöjligheter. Nu lade vi fast hela rutten så som vi vill att den ska bli, dvs om vädrets makter är med oss och inget oförutsett inträffar. "Att göra"-listan blev ifylld och uppdelad mellan oss. Flytvästar måste med men ska inte släpas på längre än till Västervik, fjällutrustningen ska helst vänta på oss i Luleå mm, mm.

Här försöker vi, med hjälp av ett glas gott rött, lösa ett av de svårare vägvalen, sträckorna mellan Västervik-Gävle.
Ännu är det långt kvar till avresan!
[/i][/b]