Transportmedel var Bo Palms välvårdade Piper Arrow. Bo hade lagt upp färdplan och gjort den dagliga tillsynen när Håkan Svensson och jag själv, Anders Sällström, dök upp i Sturupshangaren klockan 9.00. Vädret var lovande längst rutten men molnen hängde hotfullt lågt över fältet.
Vänteläge och koll på METAR. En av Bo's specialiteter är ju, som väl många vet, meteorologi.
Bo kör checklistan, sådär tre ggr så lång som i VLZ. Jag fick testa hur det känns taxa ut till start med en PPL-kärra. Något tyngre!!!
Undertecknad försöker assistera med nav och utkik så gott det går. Och ja, det är flytvästarna som vi har på oss!
Framme! I landningvarvet ombads vi hålla utkik efter en Junkers Ju-52 (en tremotorig 30-talskärra i korrugerad plåt)! Hur coolt är det?
Väl nere taxades vi in av en "Follow Me" som jag retfullt nog glömde fotografera!
Ytterligare en belöning när vi kommit in på utställningsområdet var denna fröjd för öga och öra. "Super Connie", en Lockheed Super Constellation, var just i luften. Fyra stjärnmotorer i skön samklang!
Säckpipor är lite udda i sammanhanget kanske, men på lagom avstånd och lagom länge är det ganska kul att lyssna på. Man börjar nästan att gå i takt...
En snart 80-årig skönhet! Inte en DC-3, nej en DC-2, föregångaren.
Intet ont anande ställde vi oss i en kö till en fyrmotorig Lockheed Orion, använd av tyska marinen huvudsakligen till ubåtsjakt men även för insatser utanför Somalia m.m. Det blev en lång väntan men vi fick lön för mödan.
Besättningen gav oss en fin genomgång av planet, inte minst i cockpit. Man förstår varför även flygingenjören (platsen där Bo sitter) har fått en plats i solen på den här kärran. Här är mycket att hålla reda på!
En väldigt liten del av instrumenten. Planet är tyska försvarsmaktens tyngsta bombare, något besättningen gärna delgav oss med kollegialt småspydiga sparkar på Luftwaffekusinernas smalben...!
"Super-Connie" på marken. Man förstår varför flygplan givetvis ska benämnas "hon"... Otroligt vacker kärra! Notera putsargänget som gnider bort olja och avgasfläckar från motorkåporna efter varje flygtur.
En annan klassisk skönhet, Boeing 707. Kölängden fick vårt intresse för interiören att svalna...
Detta lovade gott. Jever, denna underbara beska gudagåva till törstande! Varför finns det inte en sådan här hemma i byn?
Vad vore väl en utflykt till Tyskland utan en currywurst?
En SAAB Safir i Lufthansa-kläder
Ytterligare en skönhet, en Beechcraft Staggerwing, 1930-talets motsvarighet till Learjet. Den är mycket luxuöst inredd. Monteringen av undre vingen framför ovanvingen är ovanlig (ja, jag har läst på lite extra, en del fjädrar måste man låna...
) 
Aeropro Eurofox med Rotax 80hp, en UL-kärra.
Efter lite småtrög byråkrati och de vanliga obligatoriska frågorna om huruvida vi har midnattsol i Sverige ännu, nordtyskar tycks aldrig lära sig att sydsvenskar har ungefär samma solhöjd som dom själva, så bar det iväg hemåt. Håkan skötte flygningen med säker hand. Vid hemresan bjöds det på medvind som medförde 1h25min jämfört med utresans 1h45min.
Flygplanet avtackas som brukligt är med en borttvättning av uppsamlade insekter!
Det är resor som den här som gör flygarlivet extra värt att leva. Tack till mina trevliga resekamrater för detta. Det blir säkert fler flygningar som den här i framtiden!
