I år var vi fem flygplan som satte som mål att nå Reims/Prunay LFQA i Champagne (Frankrike) för lite kulturinhämtning och..sånt. Plan var stopp i Hildesheim EDVM och Koblenz/Winningen EDRK på vägen. Start lades till 0730Z i färdplanen, några snabba punkter i skydemon och lite tryck i färdplansinlämningen i denna fenomenala app och så var vi iväg exakt på tid.
Väl i luften observerade vi någon form av meteorologiskt fenomen ingen av oss mindes namnet på, men det är väl någon form av vågmoln?
I övrigt var färden fin och inte mycket annat väder syntes till. Motvind hade vi däremot så det räckte och blev över, vilket gav oss gott om tid att titta på omgivningarna.
Så efter en tre timmar så anlände vi Hildesheim för lite tankning och lunch på den alltid trevliga Airport Restauranten. Ett litet träningspass i trapporna till tornet, lunchen och en kaffe avklarad så satte vi av mot en gammal favorit: Koblenz/Winningen!
Jag flög det benet så kameran fick vila, men inflygningen till Winningen är nog den fräckaste Tyskland har att erbjuda (dock har jag hört att Vilshofen är lika bra, men där har jag aldrig varit).
Väl landade (undertecknad hann med två landningar i ytterst kort succession pga en minst sagt turbulent och stökig inflygning) så knöts kärrorna fast, tvättades grundligt, några landningsöl intogs och taxi till Koblenz fixades. Vi kunde också konstatera att start på förmiddagen dagen efter mot LFQA Reims nog inte riktigt låg i vädergudarnas vilja, så efter en god bit mat på lokal och en god natts sömn så promenerade vi runt lite längs Rhen och tittade på sevärdheter i väntan på acceptabel molnbas.
Sightseeing, hotellutcheckning, taxiresa till flygplats samt lunch på flygplatsrestaurangen, färplanering och färdplansinlämning avklarad så lyfte vi till slut mot eftermiddagen mot Reims. Vackrare landskap än den här delen av Europa tror jag man får leta efter.
Inte fullt lika bra väder som första benen, men molnbasen höll sig högt nog över bergstopparna och med surret ifrån Langen Info i lurarna så lämnades vi snart över till Strausberg info som guidade oss genom den uppsjö av restriktionsområden, militära flygbaser och konstigt konstruerat luftrum som utgör området ovanför Frankrike.
(molnmaskin?)
Efter lite navigering runt kärnkraftverk som man INTE får lov att flyga för nära, viss diskussion om ifall TMA:n existerar eller inte med Info-frekvensen samt överlämnande till Paris info där ingen var hemma (eller iaf inte ville prata med oss) så landade vi på ett soligt Reims/Prunay!
Redan på inflygningen noterade vi dock att svenskinvasionen till Champagne var större än väntat, och inte mindre än sju svenska flygplan stod fastbundna på gräsmattan framför Baren (det stod restaurang men vi såg ingen som åt). Sjöbo FK med Cessna och Ljungbyhed med DA40 hade nämnligen också bedömt att Reims var ett bra resmål att börja eskader med. Kul, tyckte vi!
16 flygare intog lite landningsöl av belgisk sort (vi skulle ju inte flyga dagen efter) och anlitade några Uber-bilar för att inta Reims (som uttalas Rrrrrrrrrrrans, eller så, tydligen).
Runtspatserande, provning av lite bubblande torr dryck, matintag, sömn, osv genomfördes enligt gängse metoder och fredagen vigdes åt lite tittande på gamla katedraler, ädla drycker, besök i champagnegrottor och undvikande av regn från den kallfront som öste vatten och vind över oss.
Såhär kan man ju leva ett tag, kan man tänka. Men flygning är ju roligt det också, så efter lite diskussion om olika alternativ för väg hemåt (jag försökte Vilshofen som vanligt men där fanns inga boenden för 11 glada flygare lediga) så föll valet på Coburg-Brandensteinsebene (som man inte kan säga tre gånger snabbt).
Vi vinkade av sjöboflygarna som startade med sina flashiga IFR-färdplaner mot Cannes, satte ett litet klistermärke i tornet och lyfte med en sjuhelsikes medvind mot EDQC.
Paris Info hade vaknat efter kafferasten och pratade med oss i säkert en halvtimme innan vi förlorade kontakten igen. Militärbasen i vår väg var stängd vilket meddelades på franska på deras frekvens. Strasburg info var stundtals oförstålig men vi är ju i Frankrike och tack vare medvinden så var vi tillbaka på Langen info igen innan vi knappt visste ordet av. Lite undvikande av segelkärror, Frankfurts luftrum och såntdär samt visst utstående av turbulens och 2.5 flygtimmar senare så närmade vi oss Coburg. Flygplatsen är belägen uppe på toppen av vad som i Skåne betraktas som ett berg. Sexton knop blåste det också, men jämn och fin vind gjorde landningen fin.
Även Coburg var en fin by och hade ett fint hotell. Någon sorts tysk studentsammankomst av större slag var också på plats i staden och en större mängd konstiga hattar och lederhosen gick att se lite överallt.
Vid frukost konstaterades det att väg hem via Berlin/Schönhagen skulle kunna ge fin VFR-flygning över både Leipzig (som ligger utanför kontrollerad luft) och (med lite planering) Berlin som har en VFR-korridor man kan flyga över om man pratar lite fint med flygledningen.
Sagt och gjort så lyfte vi på morgonen mot Berlin/Schönhagen EDAZ!
Leipzig centrum
Lugn och fin flygning till Berlin blev det med lite medvind i baken, lite runttutande över Leipzig men inte mycket trafik i övrigt..innan vi nådde flygplatsen. Jisses! Gick knappt att få ett ord in på frekvensen, AFIS-tornet kunde bara uppge "Lots of traffic in circuit" (vilket stämde), nummer två i varvet blev nummer tre när någon optimistisk flygare trängde sig in på basen strax framför oss men tji fick han, för han fick gå om pga landande flygplan på banan men det slapp vi.
Efter sedvanliga bestyr och mat på restaurang Cockpit och funderande på procedurer kring att flyga över Berlin genom Schönefeld CTR så vinkade vi adjö till våra flygarkollegor från andra fält och styrde nosen mot Berlin CTR W1 för VFR Transit route W1-W2-B-E2-E1. "Cleared as requested", sa tornet och vi njuta av utsikten en stund. Vänster vid Tempelhof, höger en bit utanför Alexanderplatz och..vilken ynnest det är att flyga. Ändå.
(Tempelhof med Fernsehturm i bakgrunden)
Nå, fint är det ju på lågan men studsigt var det också. När väl 737:or slutade svänga ovanför huvudet på oss och TMA:na runt berlin upphörde så steg vi till FL95 (vilket ju tar en stund i Eurostaren) och knappade in DCT ESTT på GPS:en.
Någon timmes sövande surr på FL95 senare (tror nästan en copilot till och med vilade ögonen en stund ovanför lite cumuli) så lämnades vi över till Sweden control som trots avsaknad av telefonsamtal till vakthavande kvällen innan gladeligen klarerade oss på FL95 mot Söderslätt. Plané påbörjades dock vid FIR-gränsen och avslutades över trelleborg. 90° vänster, 123.40 på frekvensen och så landning. Intaxning, avsluta färdplan och så...var ännu en eskader avslutad med många goda minnen, nyttiga erfarenheter och gamla och nya flygarvänner i trevligt sällskap.
Kanske vi kan få med oss fler flygplan nästa år? Säg till bara.
