Årets Eskaderflygning med flygklubbarna Kristianstad, Hässleholm och Söderslätt gick av stapeln vid "kristi flygare", så som traditionen påbjuder.
Första stopp var planerat att bli Hodenhagen (EDVH). Vår start från ESTT blev litet försenad då låga moln hade parkerat sig ovanför oss, så vi hade inte strålande sol som resten av de som tänkte starta på lördagen hade. Vi kunde inte göra så mycket annat än att följa de andra på Flightradar. Men efter någon timme så susade FFK runt i luften ovanför oss och jagade upp molnen lite, och iväg kom vi. Efter lite halvlåga moln och likaså luftrum kunde vi väl över Danmark stiga till lite högre höjd och efter det så såg vi ingen molnbas på under FL55 resten av resan.
Väl i Hodenhagen så blev vi upplysta om att man inte fick lov att prata Engelska om det inte stod just så på platen. Det gick ju bra ändå, eftersom alla kunde engelska, men de hade inte gjort språkprovet och eftersom tysk ordning rådde så blev vi grundligt upplysta om detta. Lite god lunch och bensträckning senare så pep vi vidare mot vår destination för dagen: Koblenz/Winningen EDRK.
Terrängen blir mer vacker att kika på när man kommer söder om Hannover, och Skydemons "sidledesvy" blir ett ovärderligt planeringsverktyg. Mycket bergskammar, kullar, master och annat otyg som sticker upp lite överallt, och inte ens på flera tusen fot har man frigång överallt. Men vackert är landskapet verkligen!
Väl på EDRK så tvättades flygplan, ordnades med hotell i Koblenz och efter lite betraktandes över flygplan och helikoptrar i landningsvarvet så åkte vi in till staden och inspekterade denna närmare. Kan verkligen rekommendera Koblenz som resmål, även om man inte är där flygledes. Flygplatsen ligger också enormt fint uppe ovanför Moselfloden, och i Koblenz möts mosel och rhen. Bara det!
Så efter lite mat, sömn, turistande på Deutsches Eck (där Rhen och Mosel möts), åkande av linbana och lite runttrampande ibland vinodlingarna på sluttningarna i Winningen så styrdes kosan mot Freiburg EDTF där resten av eskadervännerna skulle väntas in. Nu blev det inte så, då SE-KVT fick mekaniska problem och SE-MET bevisade att det går att åka C172 från ESMS till Korsika på en dag.
Benet mot EDTF var relativt kort (1.5h), och förlöpte utan incident. Langen information fick dock jobba för att ge trafikinfo om allt möjligt segelflyg, paramotor, UL, normalklassat och ungefär allt annat med och utan motor som var uppe och rörde på sig denna vackra dag. Man märker verkligen hur mycket mer flyg tyskland har per capita än Sverige en sådan här dag. Man får kämpa sig in på info-frekvenserna och trafiken på radion fortsätter utan längre avbrott, med stundtals beundransvärt tåliga flygledare.
Väl i Freiburg utfördes den nu välbekanta proceduren av att tanka, betala för sig, tvätta och knyta fast flygplanet och slutligen ta några landningsöl i väntan på att SE-VSA skulle ansluta efter att ha tagit omvägen om flygmuseet i Sinsheim "på vägen". Sedan, ja, mat, hotell, sömn och ut till flygplatsen igen - redo för nästa ben som undertecknad varit mest nervös över - benet mot Chambery LDLB via Schweiz och alperna!
I en enkel reseskildring är det ju svårt att förmedla hur mycket planering som ligger bakom. Med Skydemon och andra verktyg är ju planering gjord på inte allt för många minuter, men när man ska långt och till Schweiz (som enligt ryktet inte tror på GPS-punkter utan kräver ortsnamn) har resan föregåtts av ett par planeringsträffar, diskussioner och funderande. Att vi haft ett par i besättningarna som flugit samma rutt tidigare hjälpte enormt, och med kartor, iPad:ar och knäbord (och kameror..) samt en färsk väderkoll (som visade att det inte fanns något väder att informera om) i högsta hugg så startade vi EDTF mot LFLB.
Jag har inte gjort någon vackrare flygning än detta ben. Här passerades också 300h i min personliga loggbok, så mycket att fira! Landningen på LFLB kröntes också med en av de mjukaste landningar VPL har utsatts för, vilken kan beskådas i rörlig film inkl approach här: https://www.youtube.com/watch?v=fXhX4HlVfTw (spola till 9min om ni inte behöver hela den vackra approachen).
Chambéry var tänkt att vara ett bränsle- och lunchstopp..men riktigt så blev det inte. När lunch var intagen, flygningen planerad och färdplaner mot Korsika inlämnade så satte vi oss och startade upp när en man i varselväst kom springande med armarna viftandes och informerade oss om att våra färdplaner hade blivit nekade av Calvi ATS, då vi flög UL och PPR då råder. Var dessa rader stod att finna i AIP kliade vi oss i huvudet över, men det visade sig att det fanns två olika AIP-TEXT med ungefär samma text i. Men i en av dem stod tydligt att ULM behövde PPR. Så..vi stoppade om maskinerna igen och försökte oss på att införskaffa PPR, men till Calvi gick inte, då de tyckte att det krävdes franskt certifikat för att få flyga svenskt UL dit. Vi beslutade oss för att kanske testa en annan flygplats istället, men att vi hellre ville komma någonstans dagen efter och försöka vidare därifrån. Så vi tog in på hotell i Chambéry och planerade om till Montpellier LFNG. Vilket skulle visa sig vara tur..
Så upp och iväg mot LFNG! Vi blev positivt överraskade av fransk flygledning (vilket vi hört många men inte speciellt goda omdömen om), reflekterade över hur man kan smälla in så många restriktionsområden i ett land och över hur smidigt det ändå gick att begära klareringar igenom det mesta. Väl landade på LFNG efter en fin flygtur så mötte vi upp besättningen i SE-KVT som nu hade anslutit till oss efter att ha fått kärran lagad hemma i kristianstad och flugit ner till LFNG via Erfurt och Freiburg.
Av någon anledning var Engelska inget etablerat språk ens här, trots att vi ringt och kollat innan om vi fick komma även om vi inte pratade franska. De var väl inte så ledsna av att få lov att sälja ett par hundra liter avgas till oss, men helt nöjda med att ha engelsktalande i varvet var de inte. Ett tips att kolla en gång extra, helt enkelt..
När VSA landade blev vi också varse att lite elektriska problem hade inträtt med deras Dynon-panel och att därför saknade bland annat horisontgyro och lite annat. Beslut togs därför om att inte försöka nå Bastia på Korsika utan stanna vid medelhavskusten där vi var - i La Grande Motte utanför Montpellier. De hade strand, öl och flådiga hotell. Allt man behöver, och en extradag av vila togs också där vilket var välbehövligt efter några dagars flygande.
När väl vilandet var avklarat så var det dags för nästa ben, och valet föll denna gång på Lyon LFLY. Vi taxade ut i sekvens och startade, men det var rejält varmt (över 30°C på backen), så motorn gick upp på gult vid start och hade lite problem att svalna, så det blev att plana ut runt tusen fot och låta fartvinden få ner tempen lite innan vi kunde försiktigt smyga vidare mot FL55 - som hade OAT på hela 18°C! Inte undra på att det var problem att svalka stackars kärran..
FL55 var ungefär en bra höjd för att möta mistralvinden med sina 30 knop rakt i nosen på oss. VPL visade imponerande segelflygegenskaper i uppåtvindar och sjönk 600 fot på oroväckande liten tid på andra sidan bergskammen, och så gjordes det några gånger innan vi hade skuttat det lilla benet färdigt till Lyon-Bron.
Väl där..ja..ni kan ju rutinen. Tanka, tvätta, fixa, dona. Fast LFLY är en stor flygplats, med allt vad det också innebär att parkera brevid bizjets och handling fees och sånt..
Lyon turistades igenom halvgrundligt och vi njöt i fulla drag av det franska köket (och en och annan fransk druva hade nog hittat med i det hela också), och efter att ha funderat ut att nästa dags destination borde bli Coburg via Freiburg så gick vi till hotellet för lite sömn.
När det väl var avklarat, frukost intagen och beslut taget om att vi skulle försöka fixa hotell och annat på plats i Freiburg för lunch så tog vi oss till LFLY och klargjorde kärrorna (denna gång fick vi åka handling-van ut till flygplanen istället för att gå, vilket ju alltid borde ingå om man betalar handlingavgift) och pep iväg. Flygningen mot EDTF handhades av Lyons proffsiga flygledare som hade full koll på oss redan innan man pratade med dem ("SE-VPL, radar contact, you are identified by mode sierra, please pass your message.") och sedan av Basels approach som avslappnat slungade runt 737:or och Airbussar runt små VFR-ekon som utan något bry fick klarering genom deras D-luft. SE-VPF fick nöjet att bekräfta kontakt med en 737 på kontrakurs, vilket ju alltid är en skoj anekdot.
Väl på EDTF så konstaterade vi att tydligen är även tyskar lediga på kristi himmelfärd, och några hotell fanns inte att uppbringa i Coburg med omnejd. Så efter att ha konsulterat hotels.com med vänner så föll valet på staden med det piffiga namnet Schweinfurt! Också detta i Bayern, ganska mycket på vägen hem också. Så efter lite mat och vilande under en flygplansvinge i väntan på att resterande besättningar skulle kika klart i hangarerna på Freiburg (där stod en bekant maskin för oss, en Blackwing, bland annat) så blev det upp och iväg igen, med lite halvskev kurs mot EDQT för att undvika Stuttgarts C-luft.
I Schweinfurt betraktade vi den trevliga lilla staden och såg vad jag antar är en av världens längsta passagerarpråmar kuta förbi på floden Main som gick precis utanför hotellet. Vid den här tidpunkten för resan var det dags att splitta upp, och efter en god natts sömn så planerade SE-VPL för att med rejält med UL91 i tankarna åka hela vägen till söderslätt. Vi hade lite mindre medvind än Skydemon hade planerat med, så benet slutade på 3:15 EDQT-ESTT, varav större delen av sträckan förlöpte ytterst smärtfritt på FL95 nästan rakt norrut.
Det är alltid en fröjd att resa på det här sättet, och är man ett antal plan som vi ofta är på de här resorna så har man alltid avlastning, goda råd och gott sällskap nära till hands vilket gör det till ett rent nöje. Nästa år hoppas jag att fler ifrån klubben kan ansluta, och ryktet säger att det inte blir fullt lika långt bort nästa år, utan en "best of Deutschland"-eskader. Ni som är sugna, elever såsom andra, är varmt välkomna att höra av sig så planerar vi något!
