Söderslätts Flygklubb

Äntligen vår och lite ljusare kvällar.

Strax efter borgerlig gryning tisdagen den 9:e
Mer än två månader sen sista flygningen med VPL


Sanslöst fin morgon! Rengjorde huven före och placerade en karta i höger sidofack av rent estetiska skäl.

Med ca 40 L bränsle, ensam i planet och utan nämnvärt bagage är planet lätt. Hade 6 kt rakt i bana 21 och denna lätta motvind gjorde mig en aning optimistisk angående flytet. Tycks nästan bli värre än vid rak sidvind eller vindstilla. Ok, hade bara 50 kt eller mindre över tröskeln på sista fullstoppen, och klaff 1 på VPL är nästan inget motstånd alls. Finns vissa som landar med tredje men tar in till 1 eller 0 i markeffekten. En annan grej man kan göra är att använda sideslip vid sättningen även utan sidvind. Kan hjälpa att kontrollera sättningspunkten. Mycket att komma ihåg. Annars var det riklig användning av vingglidning både på bas och final.

Såg att sättningsfarten var 40 kt/74 km/h vid ett tillfälle. De två sista landningarna använder klaff 2 och de andra 1.

Någon verkar ha missat mitt mwl-utskick angående att ställa tillbaka pedalerna i mediumläget (om man flyttar dem till det främsta).

Några saker till:

Vingglidning gör lätt att farten ökar 5-7 kt. Är en flygtrimsgrej samt en viss dos självbevarelsedrift med hur mycket korsade roder man vill ta ut på den höjden. Jag brukar inte gå under 60 kt, och då ska man ju helst ha klarat av den biten en god sträcka före tröskeln.

Allt det här angivandet av klafflägen ser ju väldigt tjatigt ut, men jag ser ett värde i att få till de landningar man vill ha med steg 1 och 2, så har man dels sista steget kvar för när det verkligen behövs, samt så får man skärpa sig lite mer. VPL´s tredje steg är inte ett ankare på samma sätt som hos VSG och YJZ, men när man vant sig vid 1 och 2 blir det ändå mycket stor skillnad på att dra tredje. Minns även från skolningen när det gäller VSG att Fredrik Spong nämnde att privata Eurostarägare oftast landade med steg 2, och har för mig de skolar så även på ESMH. Poul verkar dock ha kört med tredje som vi.

En annan grej jag tänkt på är trafikvarvsfarterna som rekommenderas av VPL´s POH. De lär ju knappast vara tänkta för vårt troligen unikt korta UL-varv, så 70 kt på medvinden är nog inte så smart att börja med vid inflygning på kärran. Vi använde 65 eller 60 de pass jag hade med Håkan. Och såvida man inte är fulltankad med pax så blir allt över 50 kt över tröskeln en försvårande faktor. Att kontrollera sättningspunkten och samtidigt undvika en alltför flack glidbana är den stora utmaningen med VPL. Av de fyra landningarna i filmen är det bara den sista som nätt och jämt kommer i närheten av det.

Nästa pass ska jag medvetet inleda finalen i 50 kt, samt kolla upp referenser för motorkåpan eller spinnern jämfört mot banänden eller horisonten, så man med säkerhet kan veta att noshjulet är uppe. Taxiläget hos VPL har ju som bekant en nosattityd upp som hos andra plan skulle innebära rullning på enbart huvudstället.

Blir det 03 innebär det träning att lägga basen längs kustlinjen. Life is good.

Nils W kom från Öland med VPL på direct approach

Insåg att det är några händelser under månaden som förtjänar att dokumenteras i detta forum.

Nummer 1: Mars 2021 var månaden då vi fick vatten i klubbstugan ifrån en borrad brunn! Det var också den månad som vi blev med varmvatten ifrån ny vask på vår bekvämlighetsinrättning .
Nummer 2: Vi hade vårt första digitala årsmöte och detta samlade 22 deltagare. Alla hade säkerligen helst hade mötts nere på klubben, men ja, vi vet varför det inte kunde bli så.
Nummer 3: Per avtackades som ordförande och Kolbjørn tog över stafettpinnen! Tack och lycka till! Kvartalets sista dag hade vi besök av en tysk Socata TB10 Tobago. Vår lite mer välbekante XIS luftade också vingarna.