Igår tis 29:e flög jag och Rolf en länge planerad runda, och han hade valt ut den bästa dagen! Anders Sällström hade flugit ungefär motsvarande på en av sina allra första som PIC. Jag var intresserad att göra detsamma, och Rolf såg det som en bra träning i kontakt med ATC. Alla fyra var öppna, Malmö, Ljungbyhed, Ängelholm och Kristianstad. Jag snackade dock bara med Malmö och Ängelholm samt klubbarna. Fick ganska omedelbart 2500 i Malmö TMA mot Höganäs, och de 1000 ft extra gör väldigt stor skillnad, särskilt när man passerar Malmö och Lund. Rolf hade aldrig varit på ESMH så vi skulle göra första fullstoppen där, men först flög vi över Kullen på ca 6000 ft. När man kommer söderifrån har man förresten en tendens att leta efter fältet för långt norrut, och det känns som det ligger mitt i staden.
Skälderviken
Åt nordväst sett nästan rakt över Kullen
Tillbaka mot ESMH kom vi på kontrakurs på tvärlinjen med en kärra som startat och skulle träna bedömnings, men vi hade 1000 ft höjdseparation så det var bara att cirkla sig ner som tvåa.
Final bana 32 ESMH
Där träffade vi Ingvar och FFK-Camilla som hade mörkerbevis. Hon skulle gå roteutbildningen på ESMH till våren, så det verkar alltså köra en kurs då om folk härifrån är intresserade. Efter en cocktail av Cuba-Cola, öl och lite pianospel drog vi vidare mot Skånes-Fagerhult över Ängelholm. Rolf hade då genom telefonsamtal fått rätt på GPS-anslutningen för vår lånade iPad med Skydemon. Fick dock intrycket att min papperskarta kändes bekvämare när man summerar det. Kontakten med ESTA CTL var var betydligt mer sävlig än Malmö, men vi fick passera på 2500 eller under, och direkt vid G-luften nästan ombedda att lämna frekvensen. Strax hittade vi ESMF vid en sjö och det blev lite snabb konsultation av flygplatsbladet för elevation, banriktning och banlängd. Sånt ska man alltid göra precis i sista stund. Vi hade dock främst tänkt reka fältets kondition och fullstoppen bekräftade en bana i perfekt trim. Till och med de överkryssade tvärbanorna hade funkat.
Final bana 35 ESMF
Precis för landningen fick vi kontakt med Elias som startat på Ljungbyhed (ESTL) med Dynamic Speed VUZ (1 kt högre Vne än VPL). Tanken var att han skulle pressa planet till det yttersta med Håkan som PAX, men då han passade barnbarnen fick det bli Bo som tog på sig 5G-handskarna. Nåväl vi flög vidare mot Hässleholm (ESFA) och hittade Hörlinge-fältet på vägen. Det finns på flygplatsbladet men utan platsindikator har jag för mig. En del av banan i mitten har asfalt. Vi såg banmarkeringar och jag tror där är landningsbart, men Elias mfl i Hässleholm verkar främst betrakta det som ett nödlandningsfält. Kom sen till ESFA som har vänster bas för bana 04, och SE-VSP från Blekinge taxade ut mot banan på vår final, men höll dock efter radiokontakt.
Final bana 04 ESFA. Det "vita" man ser till höger om banan är en pöl.
Efter att ha satt kurs söderut och lekt med tanken om att surfa ovan på ett molnparti på 3500 ft men snabbt avfärdat idén som väldigt oansvarig satte vi högsta fart i medvind mot ESTT. Sweden var dock totalt överbelastad och vi ombads stanna nere i G-luftträsket. Andra VFR-flygare som bad om att lämna frekvensen fick bara ett "hejdå" som svar. De hann knappt med sig själv. Vi närmar oss fältet och hör att VUZ ligger på medvinden. Letar febrilt efter kontakt bara för att ca 20 sek efteråt se att de har landat. Tydligen hade han även snabba-puckar-kepsen på sig.
Svänger höger baryton bana 03
Final
I den här typen av väder är det guld att han manuella inställningar på GoPro´n (protune). Hade ISO 400 (lägsta på Hero 5 och uppåt), WB 4000, Sharp medium, 2k, 50 fps, ingen stabilisering, Wide. Inställningar som dessutom funkar särskilt bra med andra steg klaff, vilket lämpade sig väl med motvindskomposant på alla banor.