Sprickan ser gigantisk ut jämfört med spannen, men det är vidvinkeln som förvränger. I själva verket så är den bara en knapp decimeter. Det påminner mycket om min barndoms Revell- och Airfixmodeller där jag inte lyckats få limmet (Karlssons klister...) att hålla ihop spetsarna på motsträviga vinghalvor. Att man kunde ta en tvättklämma till hjälp föll mig inte in...
Under dagen har Owe borrat ut ca 60 nitar för att få ut spetsen. Den satt rejält hårt pga tätningsmassa så det blev till att skära med brytbladskniv.
Den hårt arbetande Owe fick sen em assistans av undertecknad med att hålla lite här, rycka lite där etc. Vi belönades så småningom med framgång, därav glada leenden.
Imorgon ska prylen iväg till Arlöv och firman Composite-Design. Med lite flax så är den färdighärdad och klar under torsdagen. Därefter blir det till att nita fast den igen.