Söderslätts Flygklubb

Rösta på vilken grej som kändes mest ut i tåspetsarna o öronsnibbarna!!

Min röst gäller dock första EK med segelkärra då det var min första gång

Allt var trevligt men lite x-tra är det allt med stundens allvar och att punpen i bröstet går lite snabbare takt vid 1:a EK.

Håkan Svensson skrev:Allt var trevligt men lite x-tra är det allt med stundens allvar och att punpen i bröstet går lite snabbare takt vid 1:a EK.

Ja, du menar när den högre sits är töm och märker att du själv måste ta ner planet utan (hans) hjälp. Du vet säkert vem är han!

Men jag måste säga att vi är dåliga på två saker:

1- Vi har slutat att skriva i forumet under rätt rubrik, EK och Cert-firandet skulle ha varit under skolning som vi har gjort i många många år.

2- Vi är dåliga på att fira EK och cert. Ingen tårta eller Champagne. Ingen kalldusch....... efter första EK utanför klubbstugan. Ingen slips klippning.
Kolla bara här när jag klarade min första EK på sjuttio talet.

https://www.estt.se/discussions/viewtopic.php?t=482

Kolla här också när Christian klarade sin första EK mitt i snown. Han fick en hink med snow över sig när han landade.

https://www.estt.se/discussions/viewtopic.php?t=561

Även jag håller nog min första soloflygning högt av alla flygupplevelser. Möjligen överväger min flygning under marknivå, men det är en annan historia... MIn första EK var på Bulltofta bana 14. En av landningarna var flera stycken (studsar) Datumet kommer jag inte ihåg men får väl titta i min gamla flygdagbok (om jag orkar leta fram den) men det var sensommaren 1970 om jag minns rätt.

Nu som flyglärare har jag upplevt flera EK, inte egna men andras, och fan-ta-ett men det är nästan mer påfrestande att stå på backen.

En sak har jag också förstått, ni flyger bättre när inte läraren är med. Så är det och sen efter några soloflygningar så är det nästan bara att åka med...

På tal om EK så var där en elev i gårkväll som knappt ville ner. 13 touch-and-go och en solonav typ mini-nav (ESTT - östra Trelleborg - ESTT) och det var mörkrets antågande som slutligen fick honom att landa efter uppmaning!

PS På den tiden klippte man av en slips. Det bar dock inte jag men att bjuda Kungliga Malmö Aeroklubb (jo den hette så då!) på tårta kom jag inte undan.

Första EK:n
2006-05-31 kl 06:45 bana 21. Klockren försommarmorgon, med sol och blå himmel.
Minns det som igår

Jag hoppas kontrollflygningen blir lika upplyftande som första EK, men så länge ligger rösten på EK.

Första EK glömmer man aldrig
1999-08-14 med EuroCub Mk1 SE-YYY från Ramsele flygplats, ESUR

Härligt med lite nostalgi, såna snäck ger en typ av tillhörigheten och familyvärme.
Men vi glömmer alltid den helige gubbe som gjord att ni kom fram till EK. Han är bortglömd helt i diskussionen.
Från den här sidan tackar vi honom för en fin insats till klubben och till nästan alla piloter som hade honom som flyglärare.
Jag avslöjar inte hans namn, ni får gissa.
Den som vet vem han är, får 30 min flygtid.

Han är där

Visst var första EK något speciellt, på medvinden skrek man Ya-Haaa , jag flyger, och så tänkte man nu är det faktiskt upp till mig själv att fixa landningen. En av många utmaningar man tagit i livet, enda alternativet är att fixa det!!

Så därför tycker nog kontrollflygningen tar priset!! På något sätt en bekräftelse att man lärt något.

Vi var då i uppstartningsfasen av flygskolan på Söderslätt, allt var nog inte helt genomträngt o utprovat, o många av oss elever var väldigt angelägna att komma vidare, det hade varit lite kort med tillgängliga lärare, vilket hade resulterat i en del hårda ord.
Men när det väl var dags skrev vi teorin på förmiddagen och hade kontrollflygningen på eftermiddag/kväll. Nu kan man väl tycka att det rimmar dåligt med vad man pratar om i ’human factor’.

Vi var tre som skulle flyga samma dag. Det hela drog på tiden, jag var nr. tre. Detta var i maj månad och mörkret kommer förvånansvärt tidigt då. Så när det blev min tur började det bli lite lågt med ljus.

Situationen blev inte bättre av att viss dokumentation av min färdplanering tycktes vara borta, en polishelikopter korsade banan framför oss vid landningen på Sturup och vid avslutande landningen på Söderslätt, solen hade redan gått ned, korsades banan av en flock rådjur precis framför näsan på oss, en katastrof undveks av en erfaren examinator.

Efter allt detta var man ganska säker på att man skulle önskas 'välkommen till ett förnyat prov senare'. Under intaxningen till hangaren sades inte ett ord, spänningen var olidlig. När man öppnade huven och hustrun undrade hur det gick, blev svaret , ’vet ej’.

Men med en examinator som kunde läsa mellan raderna och kunde känna av mer än vad som presterade under denna extrema situation blev hans svar på hustruns fråga. ’ Det var väl inget problem’.
Det ögonblicket lär man aldrig glömma!! Lite kaxig ser man ju ändå ut i mörkret!





Men innan detta!

Medan vi väntade på det avgörande momentet överlämnades en flygplansmodell till den näringsidkare som haft storsintheten att upplåta lokalen till vår teoriundervisning. Vill påpeka att flygplanet var väl-tankat!!



Spänningen var olidlig



Grillmästaren, som också var engagerad flyglärare var nog också lika spänd som vi stackars adepter.



Första interims certet skrivs ut, eller är det en illusion??


Näää...


När alla kommit genom nålsögat så var det dags att skvätta upp lite dricka!



Nu kunde de man njuta av denna fantastiska maj-kvällen, när det var dax att åka hem efter denna magiska dag överläts bilkörningen till co-piloten. Så töser o pågar, tänk alltid,human factor!!