Jo, jag var med på att Cessnan landade på grässtråket 30, har bara funderat hur det blir om folk vill flyga olika varv. Tex rak motvind i bana 24 för vissa, medan de som vill använda asfalt då har bana 30 aktiv.
Här kan man zooma in Eslöv:
https://www.google.com/maps/d/viewer?mi ... kEv58ebawA
Första mininaven var till Trelleborgs hamn, följa järnvägen upp i en halvcirkel tillbaka så man passerar vattentornet på sin vänstra sida. Då kommer man direkt mot Skegrie kyrka, förutsatt att man lämnar järnvägen.
Gör man inte det kommer man norrut, vilket jag gjorde så tvingades vända W/SW senare på ren känsla, vilket också förde mig till Skegrie kyrka.
Därifrån Rängs kyrka, Lökhallarna och fältet.
27/2-16, 3 landningar ESTT, 25 min
(Går man rakt västerut där järnvägen korsar 108:an hittar man Tågarps-fältet med sin karakteristiska form av en oljepåfyllningspapptratt.
)
Andra gången var att runda Näset längs kusten och tillbaka, men kusten låg insvept i dimma så jag bröt mot den ordern. Cirklade några 360 över Skanör/rondellen där Strandbadvägen börjar istället, vilket ändå kändes ganska pressat med marginellt VFR, sen 360 över skjutbanan och även ett par 360 över Kanalen på ett par ställen. Lokaliserade sen Fridhemsfältet, Rängs kyrka och snurrade där lite för att återgå till fältet.
28/2-16, 5 landningar ESTT, 40 min
Tredje var lite längre. Trelleborg-Oxie vattentorn-Klagshamn småbåtshamn-ESTT, med ett par 360 över Fridhem. Denna hade jag gjort driftfärdplan till, och naven gick utan problem. Mådde dock illa under hela flygningen pga ett par brie-mackor jag tryckte ner precis före. Tänkte jag behövde lite extra energi, men fan vad jag bedrog mig. Testade en brant sväng i 45 grader, men det var inte att tänka på mer än normal flygning märkte jag snabbt.
Man kan säga att själva njutningen av flygningen försvann totalt, och förvandlades till att bita ihop inför ett jobb som måste göras.
Det var också denna gång jag hade cirka 5 kt vind vid starten med säg 60 graders infallsvinkel, för att vid landningen ha 13-14 rakt i sidan från höger på bana 21. Ingen sa nåt på radion, och jag kollade inte vindstruten utan märkte det först på finalen. Men det var bara att anpassa uppehållningen och "åka mot siffran". Mats Sjöholm var där och berättade att Håkan höll för ögonen under sättningen, men det gick bra. Man ska ju räta upp precis för sättning med pedalerna, och samtidigt skeva mot vinden så planet sätter i ena hjulet först om möjligt, och det behövs stora spakrörelser i så låg fart. Som sagt, jag gjorde inte allt detta enligt boken, utan det blev väl lite hemmagjort och till hälften rätt, och där var mycket riktigt en tendens för vänster vinge att dippa i marken. Skulle säga den var halvvägs nere, så ingen panik, men Håkan beordrade fullstop efter den studsen och den blev också ok.
31/3-16, 2 landningar ESTT, 40 min
Ovan nämnda sidvindslandning boostade självförtroendet något enormt, och det var större då än nu 70-80 landningar senare. Har märkt hur jag blev FÖR trygg med det egna fältet. Man kan börja förvänta sig att alla normala landningar ska bli bättre än godkänt, och därmed glömma att omdrag existerar. Som en "human factor" kan man sen få för sig att tvinga ner planet när parametrarna inte stämmer, bara för man kanske inte BEHÖVT göra omdrag de senaste hundra landningarna.
Att upprätthålla flygtrimmen till ett minimum och då bara ligga i det egna varvet är nog att betrakta som en fälla.
En felfaktor är ofta fullt hanterbar, men 2-3 adderar lätt upp till något farligt.
Tex, finalen blir något för kort och för hög, samtidigt vrider vinden så du får medvind osv.
Så därför, mixa in omdrag som ren reflexträning även när skolningen för det är klart, och träna så mycket som möjligt på andra fält än estt.
Bedömningslandningar är också bra att blanda in varje gång, för där går man in i en mindre självsäker attityd.
Ett annat tips för att dra ner stressen är att anteckna så mycket som möjligt av frekvenser, hö-vä-varv och höjder på själva kartan. Eller använd knäbord. Har märkt att mer än ett papper att konsultera blir lite för mycket arbete när man är grön och kommer till nya platser. Dessutom är den inplastade TMA-kartan djävulskt svår att vika till en hanterbar yta, och vid en längre nav behöver man dessutom vika om den under färden. Så därför, vik den i klubbstugan.
Anteckna vad höjd för sväng till final bör vara i msl för främmande fält. Jag föredrar 400 ft över marken enligt UL-varvet för bana 21. För tex Eslöv blir det då 700 msl och max 1000 att inleda basen med. (de har 1300 msl i varvet)
Också bra att efterfråga vind och aktiv bana på radion när man anmäler sin närvaro inför att ansluta till andra flygfält.
Avslutningsvis ett tips från Poul jag glömde nämna. Saknar man riktmärken för en ny bana är "en vingspets" lagom seperation för medvinden (tex för landning bana 21 ligger vänster vingspets precis längs banan), och när man har 45 grader till tröskeln snett bakom sig är det lämpligt att svänga in för basen.
edit: stuvade om lite bara
Ja man bävar lite inför första landningen med vinden i sidan men det går säkert bra.